Grinden står som symbol för öppenhet mot dem som drabbats av katastrofer, i första hand naturkatastrofer men en tanke riktas så klart även till Norge. Från klockan 08.00 idag och fram till söndag klockan 12.00 kommer en ässja att glöda konstant då olika smedteam arbetar på grinden i etapper, dygnet runt. Själva grunden till grinden är klar, men den ska utsmyckas till en fullvärdig skulptur under temat "sol, vind, vatten och eld". De fyra elementen kan vara vår värsta fiende, samtidigt som de är nyckeln till överlevnad. Idén kommer från arrangören Ann-Keristin Treard, som dedikerar smideshelgens ekonomiska överskott till Röda korsets katastroffond.
- Det här är en symbol för smeders solidaritet. Glada amatörer kommer stå sida vid sida med mästersmeder tills grinden är klar, säger Ann-Kristin Treard.
I Smedjebackens smedja, som är den största icke-industriella klensmedjan i Europa, är det högt i tak och här ryms 50 arbetande smeder på en och samma gång. Det luktar svavel och järn. Ann-Kristin Treard stod själv här som nyfrälst smed för bara några år sedan. Nu gör hon egna smiden, gärna krokar i form av hjärtan. Hon startade "Våga smida", en nybörjarkurs i smide 2004 och överrumplades av ett starkt intresse för smidandet från allmänheten. Stålverket (idag ägt av Ovako) upplät då sitt gamla mediumverk till föreningen Våga Smida och här får alla som vill smida nyttja lokalen. Föreningens syfte är att värna och verka för att föra smidestraditionen i Dalarna och Bergslagen vidare. Och den har en lång historia.
- Det är järnet som är centralt i bergslagens historia, men man pratar sällan om smeden som hantverkare. De stod och bankade ut stångjärnet och var viktiga för att hålla industrin igång, säger Ann-Kristin Treard.
Den första smedjan här i Smedjebacken anlades i början på 1500-talet. Det fanns en smedja och ett kålhus, och de låg i en backe. Järnet man framställde var tackjärn, inte förädlat stångjärn som har en mycket känsligare och svårare process. Det såldes vidare till andra europeiska länder, framför allt Tyskland, där järnet förädlades till stångjärn och såldes dyrt tillbaka till Sverige. Gustav Vasa ändrade på det när han kom till makten och tog tyska smeder till Sverige för att lära dem konsten. Således blev Sverige en storexportör av stångjärn och Bergslagen en betydande landsdel för den goda ekonomin.
- På bara 100 år blev Sverige dominanta på marknaden. Vi hade skogen, malmen och markerna, och utan stångjärnet vet i sjutton om Sverige hade varit som det är idag, säger Ann-Kristin.
Läs mer på Dalademokraten.se